Hjort
Hjorten är ett graciöst djur som helst rör sig i hjordar runt sina hemtrakter. De lever vilda men är under viss kontroll. Ett magert och smakrikt kött rikt på protein.
Vår unika styckningsserie med oädla hjortdetaljer
På Färskvaruhallen har vi tagit fram en helt unik serie styckningsdetaljer på hjort från Nya Zeeland. Inspirerat från det amerikanska styckningssättet för nötkött. En produkt i säsong året om med fin köttsmak som kan användas till så mycket mer än höstgrytan. Ett etiskt producerat kött fritt från hormoner och tillväxtfrämjande medel.
På öppna fält längst Nya Zeelands bergsplatå, 350 meter över havet lever hjordar av hjortar på rika betesmarker. Det är också här den största importen av hjortkött sker. Hjortarna betar fritt och får under vintern, om så behövs, extra foder i form av egenodlade kålväxter och ensilage. Här förekommer främst en sorts hjort.
Ekologi
Vid 6–8 års ålder anses hjorten vara fullvuxen. Hanen väger då omkring 200–300 kilo medan honan väger 100–150 kilo, innan dess klassas hjortarna som ungdjur. Som starkast är de vid 10–14 års ålder. Hornen avslöjar om en ungefärlig ålder på djuret som utvecklas under hjortens första levnadsår, då i form av ogrenade spetshorn. Med åldern blir hornen mer förgrenade och större och hjorten får som mest 10 till 18 taggar. Hornen fälls mellan februari-april och är utvuxna lagom till sommaren igen.
Hjortar lever på gräs, knoppar, kvistar och bark. Kronhjorten har en större dragning till just gräs men ses ändå som en blandbetare. De söker sig även till fält med odlade spannmål.
Brunsten sker under sensommaren och toppar under september till oktober. Kronhindarna kalvar i regel bara en gång per år som föds under våren. Dovhjortarnas kalvar föds något senare, under juni till juli.
Ätkvalitét
Ett magert och mört kött med fin muskeltextur och rikt på protein. Smaken på hjort påminner mer om nötkött än vilt. Därför passar det lika bra på grillen som i grytan.
SKILLNAD PÅ HJORT OCH HJORT
Beteshjort
En frigående hjort där fodret oavkortat är gräs. Hjortarna jagas inte utan vallas in av hundar till ett så kallat slakthäng. Därefter slaktas de på gården eller transporteras kortare sträckor till slakt som går till på liknande sätt som nötdjur.
Svensk hjort
I Sverige är det en relativt liten uppfödning av hjortar och de flesta lever inhängda i stora betesmarker så kallad ”hänghjort”. Sverige har inte en lika utbredd tradition av hjort som exempelvis Nya Zeeland och köttet är fortfarande nytt för många konsumenter. I Sverige talar vi främst om två raser, Kronhjort och Dovhjort.
Kronhjort
Pälsen är rödbrun under sommaren och övergår sedan till grå- eller mörkbrun under vinterhalvåret. Honan, som även kallas Hind är ofta ljusare i pälsen och kalvarna är vitfläckiga sina första levnadsmånader.
Kronhjorten utmärker sig genom sina eleganta rörelser. Även om hjortar skrittar, springer och galopperar, sker det ändå väldigt mjukt och smidigt. Hjorten har en välutvecklad syn och ett bra mörkerseende. Den har även en förmåga att upptäcka små rörelser och signaler bättre än exempelvis älgen. Ett av de mest framträdande läten i de svenska skogarna är hjortarnas bröl under brunstperioden. De kan liknas vid ett rytande eller stötvisa hostningar. Kalvarna har också ett säreget läte med en ljusare röst som ofta sker i kontakt med modern.
De är anpassade till olika typer av klimat och trivs såväl på de skånska slätterna som i det mellansvenska barrskogarna. Det gemensamma är ändå att de ofta söker sig till skogarna dagtid och går ut på öppna fält nattetid.
Dovhjort
Dovhjorten kännetecknas sommartid av sig brunröda päls med vita fläckar på rygg och flanker. Färgen kan liksom kronhjorten variera beroende på säsong. Dovhjorten är mindre än Kronhjorten och har ett mindre nosparti. Svansen är ofta längre med en vit undersida.
I Sverige lever dovhjortar främst i södra Sverige där skogarna växlar från löv till barr. Dovhjortar har i regel en dålig spridningsförmåga och rör sig som mest en till två mil från uppväxtområdet.