Tillbaka till forntiden med Nordisk Råvara

Hallå där Tomas Erlandsson på Nordisk Råvara, du är på väg ut i det svenska sommarlandskapet, vad är på gång?

Idag är vi på väg på en tvådagars tur ner i Dalsland och Västra Götaland och ska träffa olika samarbetspartners. och vi börjar på förmiddagen i Mullhyttan i Närke hos Adam Arnesson, känd som Ekobonden. Vi ska titta på gråärter, bondbönor, linser och annat spännande.

Så ni vill att vi ska börja äta livsmedel från 1700 talet igen?

Ja precis, många av dom har sin givna plats i en modern svenska matkultur. Det var oförtjänt som dom föll ur vår produktion när det moderna jordbruket kom och vi började importera och kunde köpa mat låga priser från andra delar av världen. Men annars så vill vi titta framåt och odla nya saker, nya intressanta saker som är anpassade för våra jordar och vårt klimat

Men om man går tillbaks här, hur viktiga var dom här växterna för kosthållningen förr i tiden?

Alltså mycket av det var ju en ren överlevnadsföda. Gråärter till exempel, det fanns ju över 60 lokala regionala sorters gråärter i Sverige som man använde till både djur och människor. Det var ju livsnödvändigt för oss att ha den typen av mat. Likaså har ju åker/bönan/bondbönan (det är samma typ av böna) använts i Sverige sedan medeltiden

När kan man säga att dom dyker upp i norden, dom första baljväxterna?

Oj, du måste nästan prata med en mathistoriker, bondbönan nån gång på 1100-talet, det är jättesvårt att veta när andra typer av ärter fanns här och man kultiverade det. Jag har tyvärr inget bättre svar.  Du får fråga en mathistoriker*.

Sen hade jag tänkt fråga om det tidigare fanns stor regional variation, men du har ju redan sagt att det fanns ett sextiotal olika gråärter?

Ja det var stor variation på just dom, vi arbetar ju med ärter från både Hälsingland och Dalarna och dom blir ju små, smakintensiva och näringsrika. Eftersom dom får många soltimmar, det är kalla jordar och långsam tillväxt så utvecklas de ärterna på ett annat sätt. Men tar vi dom ärterna vi håller på med från Skåne och Halland eller från Baltikum så är dom mjällare i texturen, det är större frön, dom är ljusare i allmänhet och lite mildare i smaken, ofta lite åt kikärtshållet men då även lite lägre näringsinnehåll.

Men varför försvann då dom här kulturgrödorna?

Det var nog många olika anledningar, en sak som vi har stött på är att dom ofta var svåra att hantera när det moderna jordbruket kom. När det började introduceras maskiner för storskalig hantering så var de första maskinerna inte så avancerade eller flexibla så då blev det svårt med äldre sorter. Ärter kunde ju till exempel bli väldigt höga, ett normalår växer dom till 150-170 cm och det är mycket grön massa som lägger sig på fälten och man får jobba med att hässja upp, handtröska och hänga på torkning.

Sen introducerades ju annan mat som passar för storskaligt jordbruk, vår matkultur började sakteliga ändra sig. Och tittar vi nu i modern tid några decennier tillbaka så har ju importen varit den stora konkurrensen. I Sverige har det varit för dyrt att hålla på med grödor som är lite besvärliga att hantera och vi kan ju importera till låga priser från andra delar av världen, där handarbete inte är så dyrt.

Men om det nu är så lätt att importera, varför ska ni envisas med att odla de här grödorna?

Först så skulle jag vilja säga kvalitet. När vi odlar på dom här breddgraderna och på våra jordar som faktiskt fortfarande kvalitativt sett är bra i ett globalt perspektiv så får vi en annan smak och näringsutveckling i våra grödor, det är många soltimmar och vi har långsamt mineraliserade jordar. Och tittar man utomlands så är ju efterfrågan på tex svenska blåbär som växt i frisk luft från rena skogar en enorm grej. Utomlands ser man vilken kvalitet det är.  Så vi ska ju äta vår egen mat av kvalitetsskäl tycker vi. Sen finns det andra, etiska och moraliska skäl att vi inte ska låta någon annan ta kostnaden. De priserna vi har på importerad mat idag är jun inte vad den maten egentligen kostar i form av miljöförstöring i Kina eller låga löner i Bolivia och Peru.

Utmärkt! Sen har jag en sista fråga här, man säger ofta att baljväxter binder kväve i marken och på så sätt göder jorden, men vad betyder det egentligen?

Det är ju genom fotosyntesen och bladmassan som rotsystemet kan utsöndra kväve tillbaka till mullen i jorden som gör att jorden själv binder näringsämnen som sen i sin tur kan interagera med andra rotsystem. Tittar man på det miljömässigt så är det en oerhörd potential i att höja mullhalten, dvs det bundna kvävet i jorden för att motverka växthuseffekten.

Toppen Tomas, tack för pratstunden. Vi skulle nog kunna snacka i timmar men nu ska du få åka iväg. Hälsa Adam i Mullhyttan!

 

*Jo, jag frågade ju en mathistoriker. Enligt måltidsforskaren Richard Tellström så finns det arkeoliska bevis för att ärter ingått i kosten resten på stenåldern, och att de blev vanliga under vikingatid/tidig medeltid och att det största utbudet fanns under 1800-talet. Carl von Linné nämner Rättviksärter i mitten av 1700-talet.