Sörbro Gård

Att arbeta med getmjölksproduktion är ovanligt i Sverige idag. Enligt Jordbruksverket fanns uppskattningsvis 20 000 getter i landet 2018, vilket kan jämföras med första delen av 1800-talet då antalet varierade mellan 155 000 och 180 000. För Arthur Borghs och Åsa Nyberg var geten dock ett självklart val.
– Jag fick en killing när jag fyllde tio år och gjorde mina första ostar vid 14, och när Åsa pluggade småskaligt lantbruk och livsmedelsförädling mjölkade hon getter i den norska fjällen. Så vi var båda intresserade av getter och kände att vi måste testa det, säger Arthur.

”Fattigmanskon” blir trendig
Sagt och gjort: Paret köpte 40 killingar – och de gjorde det långt innan de hade hittat sina drömmars gård. Det har nu gått 12 år sedan gårdsköpet och Arthur skulle inte byta getterna mot något annat. Med den erfarenhet han har av sina getter tycker Arthur att djuret har ett oförtjänt dåligt rykte i Sverige.

– Förr i tiden kallades getter för fattigmanskor här och lite av det lever nog kvar; man har sett ned på getter och deras mjölk. Undantaget är Jämtland där de har en lång och levande tradition av getmjölksproduktion.

På senare år har han dock märkt av en förändring. Synen på geten har blivit mer positiv och produkterna har fått ett uppsving på marknaden.

– Nu börjar vi ta efter andra delar av Europa där man ser getmjölkens fördelar, och de är många. Utöver smaken är getmjölk till exempel lättsmält vilket gör att de med laktosintolerans och mjölkproteinallergi ofta tål den. Den har också högvärdigt protein, säger Arthur.

Skonsamhet framför allt
Idag finns det 280 mjölkande getter på Sörbro Gård. Utöver det har Arthur och Åsa 150 hönor, tio kor, tre grisar och en växtodling på 120 hektar.

– Getmjölksprodukterna är kärnan i vår verksamhet, men vi är också intresserade av kretsloppsodling och självförsörjning. Därför har vi differentierat verksamheten med köttdjur, grönsaksodling och produktion av vårt eget foder, säger Arthur.

Hållbarhet är en viktig hörnsten för verksamheten. Arthur och Åsa använder till exempel djurens avföring för att gödsla sina marker och arbetar efter en “zero waste policy” som innebär att de försöker reducera sitt avfall till noll. Hållbarhetstänket påverkar också behandlingen av gårdens djur.

– Vi skulle till exempel kunna mjölka getterna mer än vi gör, men då skulle de bli stressade och få fler juverinflammationer. Det är inte värt det. Det är vi som har stängt in de här djuren så det är vårt ansvar att de mår bra.

Nio graders skillnad
Även i gårdens mejeri råder principen skonsamhet över kvantitet. Här arbetar Åsa och hennes medarbetare med lågpastörisering, vilket innebär att man värmer upp mjölken till 63 grader i en halvtimme. Konventionell pastörisering görs vid 72 graders värme och då krävs bara tio sekunders uppvärmning, vilket gör att man hinner producera långt mer färdig produkt under en arbetsdag. Men Arthur och Åsa vill visa vilken skillnad de nio graderna gör, inte minst för smaken.

–  Med den lågpastöriserade mjölken kan man känna smaken av gräset som getterna betar här, av fodret som vi har gjort själva och av hur väl getterna lever, säger Arthur.